I nästan varje text vi jobbar med flyttar vi viktigt innehåll till tidigare i texten. Ofta ger vi rådet att skribenter ska skriva det viktigaste först. Men det innebär inte att ni ska skriva det viktigaste det första ni gör. Det är sällan möjligt. De flesta som skriver utredande texter, som rapporter eller beslut, behöver skriva många andra saker innan de ens kan formulera det som är viktigast för läsaren, till exempel vad de drar för slutsats eller vad de har fattat för beslut. Därför vill vi i dag omformulera rådet till: ”Sätt det viktigaste först i texten”.
Tyvärr ser vi många i övrigt välskrivna texter där vi får läsa ända till slutet av texten, eller till slutet av varje avsnitt eller stycke, innan vi får reda på vad skribenten har kommit fram till. Det beror till stor del på att texten följer skribentens analys. Det skribenten utgår från kommer först, skribentens analys sedan, och slutsatserna sist. Men det är inte det effektivaste sättet att presentera resultatet av analysen på. Det är mycket effektivare att lyfta fram slutsatser tidigt i texten och sedan fylla på med det innehåll i analysen och bakgrunden som behövs för att styrka att slutsatsen är korrekt, att motivera varför den är viktig och förklara den på ett begripligt sätt. Vi brukar kalla det för att skribenten går från analysfasen i skrivandet till presentationsfasen. Färdigheten att göra det är en nyckelfärdighet för skribenter på myndigheter och andra organisationer som behöver skriva effektiva utredande texter.