Besöksadress: Kungsgatan 62 | 018-56 12 00 |info@ordvet.se

FAQ

Vanliga frågor.

Jo, det kanske den gör. Men klarspråk handlar inte om att förenkla innehållet. Det handlar om att förenkla språket. Det går utmärkt att beskriva komplicerade koncept med ett språk som inte är komplicerat. Det finns spjutspetsforskare som kan förklara det de håller på med så i stort sett vem som helst kan förstå, utan att det blir trivialiserat. Samma sak gäller med alla kunskapsområden. Några är duktiga på detta och de har förmodligen målmedvetet övat på att berätta om komplicerade saker. Men precis som när det gäller allt annat så tycker de flesta som inte övat att det är svårt. Där kommer vi in. Vi har både utbildning och lång erfarenhet på just detta. Tillsammans med dig eller era experter kan vi göra även nobelprisforskning begriplig för skolbarn utan att det innehållsliga djupet går förlorat.

Får och får. Även om vi förutsätter att vi bara pratar om språk i yrkesmässiga sammanhang (för privat får man göra som man vill), så är det allt överskuggande syftet med språket och kommunikationen att den ska vara effektiv och ändamålsenlig. Ofta är det effektivt att hålla sig till vissa regler. Men det är ingen regel som finns för sin egen skull. Blir en text effektivare av att man bryter mot en regel eller gör ett stilbrott så var det givetvis rätt att göra så. Textens effektivitet trumfar alltid regler och konventioner.

Men – och det är ett viktigt men – den som skriver måste vara medveten om vad regelbrottet faktiskt får för effekt. Så att bryta mot en regel, eller börja en mening med ”och”, leder för det mesta till att läsaren stör sig på texten, vilket gör informationsöverföringen mindre effektiv. Så bryt mot vilken (språklig) regel du vill, men bara om du har järnkoll på vad du gör.

Det finns ingen regel som säger att man inte får börja meningar med ”och” eller ”men”. Men meningarna måste vara fullständiga meningar för att de ska vara språkriktiga. Däremot kan det vara svårt för läsaren att läsa meningar som börjar med ”och”, eftersom punkten som avslutade förra meningen och ”och” som börjar nästa fyller helt olika funktioner. Punkten drar isär och ”och” binder ihop. Men det är ofta mycket effektivt att börja meningar med ”men”, eftersom ”men” förstärker och förtydligar punkten som förra meningen slutade med.

”Regeln” att inte börja meningar med ”och” eller ”men” kommer förmodligen från grundskolan. Där är det ofta en bra tumregel för att barnen inte ska sätta punkt i tid och otid och på så sätt skriva ofullständiga meningar. Ett exempel kan vara: ”Ute var det varmt. Och soligt.” Ett annat kan vara: ”Ute var det varmt. Men blåsigt.” På den språkliga nivån är tumregeln ett bra verktyg för att undvika den typen av fel. Tumregeln gör heller inte att det blir fel någon gång. Men för den som är en bra skribent och har bra språkkänsla finns det tillfällen när tumregeln blir ett hinder.

En textdiskussion är som ett seminarium med 6–9 deltagare där de diskuterar varandras texter utifrån klarspråkskriterier under handledning av en ordvetare. Det betyder att mycket av diskussionerna sker mellan deltagarna, som är kollegor med varandra och i större eller mindre utsträckning delar frågeställningar, funderingar och utmaningar. Det gör att diskussionerna alltid handlar om något som deltagarna tycker är relevant, och de flesta tycker att det är lättare att ta till sig återkoppling från kollegor än från någon utomstående. Men det är också väldigt viktigt att deltagarna har tillgång till en klarspråkskunnig diskussionsledare. Att lära sig skriva klarspråk innebär en synvända för många, ett byte av perspektiv. Därför kan diskussioner mellan bara deltagare bli begränsade till sådant de kan, när en viktig del av diskussionerna är att diskutera sådant de håller på att lära sig. Så en viktig uppgift för diskussionsledaren är att fånga upp både bra saker deltagare har gjort och förbättringsområden som deltagarna själva inte ser. Textdiskussioner blir därför det bästa av två världar – att få återkoppling från kollegor och att få återkoppling från en pedagog med lång erfarenhet av klarspråk.

Det finns flera skäl till varför det kan vara en bra idé att anlita en språkkonsult när du har information att förmedla. Ett stort skäl är att det generellt blir bättre att anlita en expert. Det gäller allt från husbyggande till sjukdomar och ekonomi – och språk. Det är ofta inte lika uppenbart när det gäller språk. Alla kan skriva. Men det är ett expertområde som många andra. Därför kan man säga att det är lite orättvist att personer som är experter inom sitt område förväntas kunna skriva effektivt också, trots att de inte har någon formell utbildning. Så precis som att man överlåter formgivning på proffsformgivare för att det helt enkelt blir bättre och mer ändamålsenligt så finns det också tydliga vinster med att överlåta utformningen av texten på någon som är proffs på språk och målgruppsanpassning.

Ofta går det att göra rena kostnadskalkyler för att få en uppfattning om vinsten. Information som är krångligt formulerad, inte innehåller rätt information eller informationen i rätt ordning ger ofta upphov till frågor, missförstånd och irritation, vilket i sin tur skapar merarbete. I många fall är en insats från en språkkonsult en billig investering för att undvika oönskade merkostnader.

Det språk en organisation visar upp kommer också ofrånkomligen att påverka bilden av organisationen och organisationens trovärdighet. Det kan vara svårare att sätta ett bestämt värde på, men varumärket kan vara det värdefullaste av allt. Även här kan det vara en i sammanhanget billig investering att med språket ge ett professionellt intryck som är rätt för de man vänder sig till.

Utbildningen blir mycket effektivare om deltagarna får arbeta med egna texter. Då kan till exempel både kursledare och andra deltagare berätta hur de upplever texten – vad som är bra, och vad som kan bli bättre. Denna återkoppling är ovärderlig eftersom den visar hur texten fungerar i läsarens huvud och därför inte går att säga emot. Vår erfarenhet från mer än 20 års skrivutbildning är att detta moment också är avgörande för om skribenten väljer att förändra skrivandet eller inte. Det är först när skribenten jobbar med att förbättra sin egen text som utbildningen fastnar.

Textdiskussionerna leder också till att skribenterna får med sig verktyg som de kan använda i sitt fortsatta arbete. Den typ av återkoppling de får på kursen och den metod vi använder för återkoppling kan de använda när de ger eller ber om återkoppling på texter under hela sin skribentkarriär. Metoden kallas för bra-pedagogiken och går i korthet ut på att förmedla bra saker i texten, förmedla förbättringsförslag, och att det är förbjudet att försvara sig mot återkoppling.

En innehållsrik rubrik innehåller ett påstående eller någon annan formulering som avslöjar något om vad du vill säga med texten som följer efter rubriken. Ett exempel är rubriken: ”Mycket idrott och lite hälsa – Skolinspektionens rapport från den flygande tillsynen av idrott och hälsa”. Formuleringen ”Mycket idrott och lite hälsa” avslöjar budskapet och därför är rubriken innehållsrik. Jämför med om rubriken enbart hade varit ”Skolinspektionens rapport från den flygande tillsynen av idrott och hälsa”. Då avslöjar rubriken inget av budskapet och är heller inte innehållsrik.

Ett effektivt språk spar pengar genom att undvika missförstånd och genom att minska lästiden. Effektiva texter leder exempelvis till färre frågor från läsare som annars skulle ha kontaktat skribenten för att få texten förklarad. Ett slagkraftigt exempel är en gammal text från Försäkringskassan som skickades ut till Sveriges pensionärer för drygt tio år sedan. Brevet skulle informera om resultatet av att myndigheten hade räknat om pensionerna, men det framgick inte tydligt nog vad skillnaden från den tidigare pensionen var. Detta enda brev orsakade merarbete för mer än tio miljoner kronor, enligt Försäkringskassans egna beräkningar, eftersom så många av läsarna hörde av sig för att få innehållet förklarat för sig.

Pensionsbrevet är ett extremt exempel eftersom det har så många läsare. Men alla texter som har läsare kan spara pengar i den organisation som läsarna tillhör. Om till exempel ett rapportutkast ska läsas av tio personer på en myndighet och ett effektivare språk kan minska lästiden för varje läsare med fyra timmar så har organisationen sparat en arbetsvecka bara på den genomläsningen. Den veckan kan organisationen använda till något vettigare än till att läsa ineffektiv text.

Om du avslöjar budskapet tidigt ökar du chansen att fler tar till sig budskapet. Då kan alla som till exempel slutar läsa texten efter huvudrubriken och inledningen ändå förstå vad du vill säga. Den som tröttnar på din muntliga presentation eller måste gå tidigt kan också minnas vad du lärt hen. Det är alltså ett sätt att öka både skriftliga och muntliga presentationers effektivitet.

Det korta enkla svaret är ”Ja, det kan du”. Det går bra att berätta det viktigaste först, både i tal och i text.

Vi får ofta frågan om man inte måste förklara bakgrunden först och gå igenom vad som ligger till grund för ett resultat eller en slutsats innan man berättar vad man har kommit fram till. Men det behövs inte. Det är effektivare att först berätta vad du har kommit fram till, till exempel vilket beslut som en myndighet har fattat, för att sedan förklara hur du har kommit fram till det. Då undviker du missförstånd och läsaren får snabbare reda på det viktigaste du har att säga. Detsamma gäller när du berättar om till exempel forskningsresultat. Berätta först vad du har kommit fram till och vad det får för konsekvenser. Förklara sedan hur du har kommit fram till din slutsats – om resultat, metoder och teoretisk bakgrund.